MUF STOCKHOLMS DEBATTHÖRNA
Som medlem i MUF Stockholm kan du skriva texter som publiceras här på hemsidan. Precis som på vanliga debattsidor har vi en teckengräns på 3500. Texten korrekturläses innan publicering.
Brommaplan behöver en permanent väktarnärvaro
Oliver Wällstedt, MUF Västerort, Publicerad i Mitti Bromma
Nyligen (22/9-2025) kunde man läsa i Mitti om ännu ett knivdåd vid Brommaplan. Tyvärr är detta inte en enskild händelse, utan ett exempel på ett större problem som funnits under lång tid. Brommaplan har blivit en plats präglad av kriminalitet och öppen droghandel. Det påverkar inte bara dem som passerar, utan hela närområdet. För att vända utvecklingen krävs mer än kortsiktiga insatser. Det behövs en permanent väktarnärvaro vid Brommaplan.
Otryggheten slår hårt mot Bromma. När människor inte längre vågar vistas på platsen drabbas både butiker och restauranger. Företagare väljer att lämna och Brommaplan tappar det liv som ett centrum ska ha. Färre människor på platsen skapar en ond cirkel där tomheten gör platsen ännu mer otrygg.
Problemen påverkar också trafiken. När fler undviker kollektivtrafiken vid Brommaplan och tar bilen i stället förvärras trängseln, särskilt i Brommaplansrondellen som redan är en flaskhals för biltrafiken i Västerort.
De som drabbas alllra hårdast är ungdomarna. Många har inget alternativ till kollektivtrafiken och tvingas dagligen in i en miljö präglad av våld och droghandel. Den ökade kontakten med kriminalitet gör inte bara att unga känner sig otrygga, utan också att fler riskerar att själva dras in i brott.
Vissa menar att trygghet bara är polisens och regeringens ansvar. Regeringen har genomfört många reformer för att bekämpa brottsligheten nationellt, men dessa räcker inte om man inte samtidigt agerar lokalt. För att Stockholm ska vara en stad för alla måste tryggheten sättas först.
Styret i Stockholm måste ta sitt ansvar och se till att Brommaplan åter blir en plats där människor kan känna sig trygga. En permanent väktarnärvaro är ett steg i rätt riktning.
Har vi råd att låta tusentals elever hamna i ett livslångt utanförskap?
Elsa Lindh, MUF Täby
Den svenska skolan bygger på löften om jämlikhet och individuell anpassning. Ändå brister systemet när det gäller barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Trots att diagnoserna blir allt vanligare saknas resurser för att ge eleverna det stöd de har rätt till. Därför behövs mer resurser till anpassad undervisning och utbildad personal. Annars sviker vi de barn som skolan lovat att inkludera.
Ett verkligt inkluderande skolväsende måste våga se bortom den stelbenta mallen som riskerar att skapa hemmasittare. Elever med NPF ska inte betraktas som ett “problem” att hantera, utan som en grupp med lagstadgade rättigheter - likt andra elever. För att uppnå detta krävs en förändrad syn på NPF från belastning till förutsättning. En sådan attitydförändring är det första steget mot en skola för alla.
En misslyckad skolgång får långtgående konsekvenser. När barn hamnar i utanförskap uppstår ett vakuum som lätt fylls av något annat. Bland annat gängens lockelser som är experter på att hitta just barn i utanförskap. Kriminella nätverk söker sårbara ungdomar som längtar efter tillhörighet, dessutom löper barn med NPF större risk att bli hemmasittare. Om vi inte agerar riskerar vi att låta skolsystemet bli en indirekt rekryteringsbas för kriminalitet. Det är ett samhälleligt misslyckande vi inte har råd med; vare sig ekonomiskt eller mänskligt.
Vissa menar att det är för dyrt att genomföra individuella anpassningar för en liten grupp elever. Men frågan bör istället vara: har vi råd att låta bli? Att inte stötta dessa barn leder till enorma samhällskostnader i form av psykisk ohälsa, bidragsberoende och förlorad arbetskraft. Investeringar i skolan är investeringar i framtiden - inte utgifter.
Skolan ska vara en trygg plats där barn känner sig sedda, lyckas och hör hemma. För många med NPF blir skolan i stället en källa till oro och misslyckanden. När lärmiljön inte är tillräckligt anpassad berövas dessa elever känslan av att lyckas och därmed hoppet om framtiden. Att tillhöra något och lyckas är de starkaste skyddsfaktorerna mot utanförskap. Vi måste ge barnen den chansen.
Vi har inte råd att låta systemet skapa gängmedlemmar och hemmasittare bara för att resurserna är osäkra och synsättet på NPF är för snävt. Både samhället och individen vinner på en mer inkluderande skola. Det handlar inte bara om välvilja, det handlar om Sveriges löfte om jämlik utbildning.
Ta till vara på Stockholms styrka, sluta straffa företagarna!
Emil Escurel, MUF Söderort
På bara tre år har Stockholm rasat från plats 90 till 151 i rankningen över Sveriges företagsklimat. Det är ingen slump – det är resultatet av en politik som straffar företagande och hämmar tillväxt.
Tillväxten i huvudstaden har under en lång period varit svag, och nu har arbetslösheten bitit sig fast. Stockholm har inte längre samma kraft som landets tillväxtmotor.
Om vi ska vända utvecklingen krävs en politik som uppmuntrar, inte motarbetar, entreprenörskap. Det är därför det måste bli lättare att starta och driva företag i Stockholm.
Högre tillväxt betyder fler jobb för ungdomar. Fyra av fem nya jobb skapas nämligen av småföretag. Ändå gör stadens politiker det svårare för dem att växa. I en tid då många unga inte vet om de kommer kunna få jobb är det viktigt att satsa på det som ger resultat. När det blir lättare att driva företag blir det lättare att skapa jobb.
När företagen går bra, går det också bättre för stadens finanser. Fler företag betyder fler skattebetalare – och mer pengar som kan finansiera skola, vård och omsorg. Om vi istället kväver företagandet står valet mellan ännu högre skatter för hårt arbetande människor eller att fortsätta låna tiotals miljarder varje år för att ha råd med vår välfärd. Det är inte hållbart.
Ett blomstrande näringsliv är inte bara en ekonomisk fråga, det handlar om hela stadens livskraft. När fler jobbar och fler företag etableras i våra förorter, skapas hopp, trygghet och integration. Ett levande centrum och en växande ytterstad gynnar hela Stockholm.
Vissa menar att det är regeringens ansvar att skapa tillväxt, inte kommunens. Men faktum är att det lokala företagsklimatet spelar en avgörande roll. De rödgröna har skurit ned stödet till Nyföretagarcentrum, och företagare vittnar om allt långsammare beslut och sämre bemötande från stadens handläggare.
Om Stockholm ska växa ur krisen och fortsätta vara en av Europas mest innovativa regioner, måste företagen ges bättre förutsättningar. Vi har kraften och kreativiteten och nu behövs det en politik som vågar ta vara på den.